Miss Jenina

Vår stora tjej började på dans igår tillsammans med sin pappa på Medborgarskolan. OC trivdes som fisken i vattnet och när Gabbe frågade om hon ville gå nästa vecka igen sa hon bestämt
-Nej tack pappa, jag vill gå nu nu nuuuuuuuuuuuu.
Men glädjen blev kortvarig, när de kom hem åt vi pannkakor sen bröt h.vetet loss. Vet inte hur många gånger OC kräktes, stackars liten, inte ens ett par klunkar vatten fick hon behålla )=.
Idag är det bättre, men man ser att hon fortfarande är svag och medtagen. Vi har klarat oss nästan hela hösten ifrån sjukdomar och ber att få göra det hela våren med.

Veckan som kommer bjuder på fika på mitt gamla jobb, Me&I party hemma hos en mammavän och start av packning. Har även bestämt med Jenka att träna på Nautilus denna vecka eftersom det är prova-på-vecka ! (får se hur det går)

Nu gråter lilla JC efter mat, time to gooo. Den bebben har inget tålamod att vänta fem minuter, men det har inte jag heller. Allt ska ske på en gång !

Veckorna bara susar iväg och fredagen är min personliga favorit dag. Man har hela helgen framför sig och veckans vardag är slut. Sen är det så mysigt att äta fredagsmys tillsammans med familjen framför Bolibompa och Lets Dance.  Idag har vi spenderat dagen hemma hos Jenka. Haft en riktigt mysig dag med god lunch, utelek i snön och fredagsmys i soffan tillsammans med barnen. OC ville verkligen inte gå hem, men efter lite lirkande gick det bra.

Igår var vi även en sväng på Örebros Hindersmässas med familjen Marague. Hindersmässan är Örebros mest långlivade tradition. Den hölls för första gången på 1300-talet som en marknad där bergsmännen från Bergslagen sålde sitt järn vidare. Nu är järnförsäljningen ett minne blott men Hindersmässan lever kvar. Det är väl enligt min mening inte mycket att hänga i julgranen, men lite marknadsgodis och brända mandlar är ju alltid gott !

Imorgon är min prins med stort P en månad och peppar peppar så går det fortfarande hur bra som helst ! Han sover sig igenom nätterna, vaknar bara någon gång.  Är hur nöjd som helst på dagarna. Jag har inte fått den kända tvåbarnschocken eller nån förlossningsdepression och har snart gått ner mina 15kg jag gick upp. 

Imorse var jag på jordens sämsta BVC för enmånadskontrollen. Läkaren som jag inte slapp undan nu heller trodde att OC hade tix eftersom hon hostade ett halvår, men egentligen var det astma.  JC har växt från 51cm till 58 och gått upp från 3465 till 4360g vilket är helt normalt. När vi var klara bad han mig sätta på JC sin overall utanför eftersom han skulle hinna fika. Då sa jag blankt nej och klädde på JC inne i rummet och sa att han visst kommer hinna fika, för detta tar inte mer än en minut.

Om en stund ska jag och mannen åkta till Pizza Hut för lunch. OC har hasaloppet på förskolan idag och fått låna skidor av farfar.

Prinsessan och prinsen, änglar, sötisar,ja kärt barn har många namn och man kan inte ge dem för många heller. Mina änglar är mitt ALLT. För en månad sen kom prinsen, JC, en mörk liten charmör.  Så nu är jag mammaledig i minst ett år tillsammans med några av mina bästa momshells. Bara att njuta av tiden som mammaledig för snart står man åter på jobbet. Klart det är tufft med två barn, men det är det värt, tänk, dubbelt så mycke KÄRLEK. Har Familjen Annorlunda åtta grg så mycket kärlek då? Lämnar frågan öppen till någon som har åtta barn.
XOXO

Igår var min svägerska Jessica över för att titta på årets Robinsson. Undrar nu vilka som satt ihop årets deltagare? De som gjort det borde i allra högsta grad skämmas och vidare få sparken av tv4. Robinssongänget består enligt min mening av ett gäng halvfeta sexsistiska män, tråkiga medelmåttor till damer och ingen som ens har orken att bygga ett läger. De syselsätter sig med att klaga på bristen av mat och vem som är en värdig vinnare. INGEN, absolut INGEN av dessa tomtar är en värdig vinnare.
Tacka vet jag Jarmo från förra året, han hörde hemma i Robsinsson.
Jarmo, I miss you !

Time to start blogging. Fått påbackning av de människor omkring mig att jag faktiskt har ett glamliv och bara så mycket att blogga om. Så this is me. Stark glamorös tuff och bara så RÄTT för bloggvärlden. On top of the world liksom. Njae kanske inte; men man måste ju sikta högt, precis som miss Becks.
Så over and out....